Minst 3 års erfarenhet

Minst 3 års erfarenhet

Det känns att jag har redan upplevt det här en gång tidigare, nämligen 2000 när jag sökte mitt första jobb. Men då var det en hel annan bransch. Vad kan det betyda: att det är ett generellt problem i Sverige eller att restaurangbranschen ligger efter? Jag vet inte om jag kan svaret på den frågan. Det handlar om att när man tittar på jobbannonser så får man en känsla att arbetsgivare bara söker folk med erfarenhet. ”Minst 3 års erfarenhet” är en mening som förekommer ofta. Jag får väl föröka ge min syn på ”skola vs arbetsplats” debatten.

Debatten om vad skolan ska lära ut och vad man bör lära sig i skolan för att fungera på arbetsmarknaden pågår ganska ofta. Som jag har skrivit ovan – det gäller inte bara restaurangbranschen. I stora drag handlar det om att arbetsgivare vill ha personal som kan börja jobba självständigt direkt, som inte kräver några extra insatser för att börja producera och arbeta effektivt. Vad är anledningen till det? Min högst personliga åsikt är att arbetskraften i Sverige är dyr. Men jag vill inte öppna en politisk debatt just nu. Inte minst för att frågan är oerhört komplex, för att jag inte har tillräckligt med kunskap i frågan och för att jag inte heller har en hålbar lösning. Frågan egentligen är hur man löser problemet under rådande omständigheter.

Kan en skola producera en färdigutbildat kock? Som jag ser det är svaret på denna fråga ”generellt nej”. Forskning visar att det tar i genomsnitt mer tid än så för att bli bra på någonting – nämligen ca 6 år. Det är nog därför man letar folk med ca 3 års erfarenhet. Det är enkel matematik: 3 + 3. Skolans uppgift är att ge grundläggande kunskaper och teori. Dessa kan sedan appliceras och förstärkas med praktiska övningar. Med tanke på att det finns så många olika verksamheter i branschen, från enmans caféer till gigantiska företag som producerar färdig mat, finns det inte en chans att en skola kan återskapa alla tänkbara arbetslivs situationer. Den praktiska arbetslivserfarenheten kan införskaffas just på en arbetsplats och ingen annanstans. Det första steget är så klart den praktiken som eleverna gör på riktiga restauranger. Där får man se verkligheten och börja lära sig hur man beter sig i ett riktigt kök. Jag har flera gånger hört från lärare och praktikanter att man i första hand ska lära sig matlagning på praktiken. Jag håller inte med. Jag anser att målet i första hand ska vara att förstå processerna i köket. Och då menar jag alla processer från strategi och matlagning till städning och upprepade, monotona arbetsuppgifter. Just dessa processer kan inte skolan lära ut.

Samtidigt råder det brist på kockar. En enkel undersökning visar att att på arbetsförmedlingens hemsida söker man fler kockar (563) än programmerare (505). Den stora frågan är vems ansvar det är att det blir fler erfarna kockar. I grunt och botten handlar det om vem som ska betala notan. Det roliga är att hur än man vrider och vänder så är det slutkonsumenten som får stå för betala på ett eller annat sätt. Utökar man utbildningen då kommer pengar via skatter. Om arbetsgivare ska ta hand om nyutbildade kockar på ett bra sätt måste förmodligen priserna höjas. Vilket om igen påverkar slutkonsumenternas plånböcker. I den bittra verkligheten som vi lever i tror jag att det är faktiskt arbetsgivare som måste ta sig i kragen och börja fundera på hur de ska konkurrera med andra branscher för att locka fler människor att bli kockar. Att utbilda fler kockar som sedan ändå gör något annat när de ser hur arbetsmarknaden ser ut är i min mening meningslöst.

Slutligen vill jag förbehålla mig lite då mina slutsatser grundar sig på observationer under ganska kort tid. Jag har inte heller jobbat som kock på riktigt än. Men som jag började med – det är en känsla jag har.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Scroll To Top