Ambitionen växte på Lilla Ego

Ambitionen växte på Lilla Ego

Var ska man börja för att beskriva tiden på Lilla Ego? Att beskriva vardagen känns lite överflödigt. Som vanligt handlar det om att laga mat. Om ni istället vill veta om maten, föreslår jag att ni läser till synes oändligt antal artiklar och recensioner om Lilla Ego. Jag tror att jag får fokusera på mig själv och vad tiden där har givit mig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig på Lilla Ego. Framför allt var jag orolig hur Tom Sjöstedt och Daniel Räms skulle vara. För dem är det inte bara ett jobb. Det handlar om deras liv. Lyckligtvist drivs stället med väldigt stor passion och kärlek för maten. Stämningen blir därefter.

Det som slagit mig är hur enkelt det är för Tom och Daniel att komma på koncept till nya rätter. Jag drog parallell till filmen om Mozart. Det var som att se en musiker skapa en vacker melodi. Man utgår från råvara som ska ligga i fokus. Sedan tänker kockarna på smaker som i sin tur leder till tillagningsmetoder och upplägg. När konceptet är på plats planerar man för att provlaga rätten. Det andas en sådan harmoni i hela processen som jag har svårt att beskriva. Ingen ångest, ingen ansträngning – bara kärlek. Jag undrar om jag någonsin kommer att nå till deras nivå. Har jag talang för att nå dit? Eller räcker det med enbart hårt arbete? Dessa frågor plågar mig just nu.

Det pratas mycket mat i köket. Man diskuterar egen mat, andra restauranger, trender, smaker, råvaror, etc, etc, etc. Under ännu en intervju för någon större tidskrift ställer man en fråga: ”Ni pratar om mat hela tiden. Eller är det bara för att vi är här?” Där kunde inte jag hålla mig. Med en väldigt kort respons utropade jag: ”nej!” Jag också gillade de gemensamma luncherna. Varje dag sätter sig hela personalstyrkan och äter tillsammans. Där fortsätter man prata mat och kvällsplanering.

Under min tid på Lilla Ego fick jag också uppleva den glamourösa sidan av yrket. 😉 Jag fick nöjet att besöka Gulddraken gala, Årets kock tävlingen och White Guide gala. Det viktigaste för alla kockar (eller kanske alla som vill bli kockar av den anledningen) att förstå att ligger väldigt hårt arbete och stor engagemang för att nå dit.

Jag fick chansen att jobba kväll och lägga upp både förrätter och desserter som faktiskt gick ut till gästerna. 🙂 Här var det en hel annan nivå på upplägget. Enkelt är det inte. Både Anders och Jimmi (de andra kockarna) försökte förklara för mig hur jag skulle göra och vad jag gjorde för fel. Grejen var att jag såg ju att jag gjorde fel. Men hur förklarar man hur man ska måla en tavla. Och då menar jag inte vilka färger man ska använda utan hur tavlan ska se ut. Det handlar om konst. Det som glädjer mig att jag faktiskt har lyckats att lägga upp maten enligt deras standard i många fall. Jag tog det som ett tecken att det finns hopp om mig. 😉

Lilla Ego har gjort mitt liv svårare. Jag var ju ganska inställt på arbete i skolkök innan. Jag ville laga bra mat och har inte haft några större ambitioner. Nu plötsligt vill jag vara bäst. 😉 Ok, kanske inte bäst… Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Jag kanske ändå vill vara konstnär..? En sak är säker – jag kommer att skicka ett bidrag till Årets Kock. Jag vet att sannolikheten är obefintlig att jag ens går vidare men jag vill nu göra det för min egen skull just för att hålla den konstnärliga lågan uppe.

Lilla Ego var min sista praktikplats. Nu är utbildningen över. Jag har fått högsta betyg i alla ämnen och en kommentar från läraren på slutprovet att det var bland det bästa de sett på skolan. Det bästa betget jag fått var en kommentar från Tom på utvärderingen till lärarna: ”Eugen, har varit en resurs för oss”. Dock anser jag mig fortfarande inte vara en kock. Jag har hjälpt en hel del på Lilla Ego. Men samtidigt vet jag att jag aldrig skulle kunna ersätta någon av kockarna där. Jag hoppas att jag kan bli en bra kock när jag fortsätter jobba som en.

One comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Scroll To Top