Bakgrund – realisation om övervikt
Innan jag går in på min matfilosofi vill jag gärna berätta hur den formades under tiden. När jag var tonåring åt jag väldigt mycket och som de flesta tonåringar inte tänkte på vad jag åt. Som tur var, råkade jag vara tävlingssimmare. Då vi tränade två gånger per dag hade ingen av oss några problem med övervikten. Sedan slutade jag simma men att äta fortsatte jag i samma takt. Det resulterade i att jag gick upp i vikt något enormt. Jag märkte ju inte det själv. Och brydde mig inte så mycket heller när kamraterna på universitetet skämtade om min vikt. Jag tror att realisationen om övervikten kom runt 2000. Då kom vi hem från en semester på Malta. Jag kollade genom bilderna och såg mig själv stående där med min flickvän. Jag såg ut som en boll. Jag tror att jag vägde runt 120 kg.
Olika metoder – från Atkins till LCHF
Den första metoden jag provade var Atkins och Montignac. Själva tanken att man får äta hur mycket man vill tilltalade mig. Jag kände inte för att ”banta”. 😉 Just då var det ganska tufft. Det fanns inga speciella produkter som fullkornspasta eller något annat i den stillen. Det blev mycket protein för min del – framför allt kött. Jag måste erkänna att det gav resultat. Som bäst vägde jag 95 kg. Men sedan tog det stopp. Jag har svårt att bedöma vad det berodde på. Tiden gick och GI och senare LCHF kom in i bilden. Båda kändes som en naturligt utveckling. Jag hoppade lite mellan de båda men kunde inte göra något mer åt vikten. Det största problemet var att det kändes så tungt. Ni vet den känslan, när man är mätt och pigg? Jag var mätt och tung. Det kändes som att min matsmältningssystem jobbade hårt. Så småningom gick jag lite upp i vikt igen.
Vändningen – tur i oturen
För ett år sedan fick jag medicinska bekymmer. Jag vill helst inte gå in på vad det var. Men jag fick råd av en läkare om att sluta äta animaliska proteiner under en kortare period, 6 månader och så. Med andra ord bli vegan. Att vara ärligt, hade jag aldrig några höga tankar om veganer. Att bli en skulle bli svårt, tänkte jag. Men läget var så illa att jag inte hade något val. Samtidigt började jag läsa mer om mat och nutritionslära.
Jag slutade äta kött, fisk, ägg och dricka mjölk. Till min förvåning saknade jag aldrig något av dessa. Det jag saknade mest var bakelser – grädde, smörkräm, socker. Redan efter några veckor började jag känna förändringen. Jag började uppleva den där ”mätt och lätt och pigg” – känslan. Hungerkänslan under dagen mellan måltiderna avtog och jag kände inte det behovet att äta mig proppfull. Jag började äta mindre och har gått ner i vikt. Ett halv år senare vägde jag 79 kg.
Vetenskap
Proteiner
En typisk fråga som man får är ”var får du proteiner ifrån?”. 🙂 Ja, mina vänner. Först och främst är det bra att veta hur mycket protein är lagom. Det visar sig att för en normal människa som inte tränar allt för mycket räcker det med 50-60 g protein per dag. Det är väldigt mycket mindre än vi konsumerar idag. Det är lite svårare för kroppen att bearbeta vegetabiliska proteiner. Därför ska man äta lite mera sådant. Vegetabiliska proteiner finns bland annat i bönor, linser, ärtor och andra baljväxter.
Från GI hämtade jag att man ska försöka undvika ”snabba”-kolhydrater som pomfritt, vitt pasta, vitt bröd, socker och dyl. Vad återstår? Grönsaker! Grönsaker får man äta mycket av.
Min matfilosofi
Nu är det dags att sammanfatta min matfilosofi. Först och främst tycker jag att varje individ ska hitta det som gör hen lycklig. Vi är både lika och olika. Jag försöker inte påstå att det jag skriver här passar alla. Jag hoppas att det finns några andra som finner det här passande även för sina egna behov. Jag uppmannar er att experimentera, testa, prova er fram, läsa, ha egna åsikter och fatta egna beslut.
Jag prioriterar vegan kost.
Kött
Först och främst tycker jag att alla ska fatta sina egna beslut. På sistone har jag börjat läsa filosofi och humanism. Idén är att behandla djur som vi äter som levande varelser. Även om vi berövar dem livet för att mätta oss, måste vi förstå att vi själva är dödliga och är själva en del av livets kretslopp. Dessvärre handlar det i dag om industri där man ser på djuren som varor. Det handlar inte om liv utan det handlar från födelsen om död.