För 15 minuter sedan skickade jag mitt första bidrag till tävlingen ”Årets Kock”. Som jag skrev i tidigare inlägg växte min kock ambition och tanken om att skicka bidrag till Årets Kock föddes. Tanken var att jag skulle göra det för mig själv, att jag inte skulle tänka på något annat än min egen utveckling. Någonstans på vägen tog det en hel annan vändning. Jag började fundera på vad som skulle få mig att gå vidare till semifinal, vad som ligger ”i tiden”, vad är ”coolt”. Allt detta tillförde mycket onödig stress som jag inte alls ville uppleva. Tack och lov läste jag ”Kökstuggets officiella checklista Årets Kock” av Stefan Ekengren. Det gav mig ett helt annat perspektiv. Jag började igen fundera på vad jag kan och vad jag gillar. Vilket i sin tur resulterade i en maträtt som hämtar mycket inspiration från min barndom. Det är mycket möjligt att den inte är bra nog att även bli märkt bland alla bidragen. Men den visar vad jag kan för tillfället och vad jag står för.
Det jag fann svårast är att jag inte kunde prata med någon och bollar idéerna. Jag visste helt enkelt inte vem jag kunde prata med. Man vill ju liksom inte störa, inte be om hjälp. Förmodligen beror det på att jag är så pass ny i branschen. Det skulle kännas oerhört bra om jag kunde hitta en mentor. Hur gör jag det? Vem vill ha en 40-åring till sin protegé? Det är en fråga som jag behöver hitta ett svar på. 🙂
