Jag tycker att det är otroligt viktigt att få förståelse för alla delar i en verksamhet. Det är sällan saker och ting inte påverkar varandra på ett företag. Ju mer du kan om andras arbete desto mer förstår du hur de kan påverkas av dina handlingar. Förståelse ger respekt. Därför frågade jag om jag kunde prova att praktisera som kypare på Tennstopet under förra veckan. Oavsett vad man tycker så kan inte kockar leva utan servitörer och vise versa.
Låt mig beskriva hur dagen ser ut. Precis som i köket börjar man med förberedelser. Matsalen måste prepareras med att torka borden, vika och placera servetterna med bestick, fylla på olika glas i baren, fylla på flaskor med dryck, placera menyer och nu när det är mörkt fixa lite mysljus. Bakom kulisserna ska man bland annat fixa smör och bröd och annat som hör till dagens meny. T.ex. i fredags var det hamburgare, då ska man fixa korgar med ketchup, chilisås osv. Här ska också dryck fyllas på. När detta är klart finns det tid för en snabb lunch innan restaurangen öppnas.
Nu handlar det om att ta hand om gästerna. Välkomna de till ett bord, fråga vad de vill äta och dricka, inte glömma hämta bröd (vilket jag gjort många gånger), hålla ett öga på luckan så att gästerna får mat i tid, hämta smutsiga tallrikar när gästen är klar, fråga om kaffet, säga tack och hej, duka av, rengöra ett bord, välkomna nästa gäng. Den kanske absolut viktigaste saken jag har lärt mig under den här veckan är hur komplext det kan vara att ge bra service. Ni vet, när man sitter där och väntar på notan i 10 minuter och tänker: ”Hur svårt kan det vara att ge den service som jag förväntar mig?” Med bra service menar jag att servitören håller bordet under uppsikt – fylla på vatten, ta bort tallrikar, fråga om desserten ska fram, hämta notan… Att servera ett bord är enkelt. Men komplexiteten ökar med varje ny bord. Och den ökar exponentiellt. Dvs nästa bord ökar komplexiteten med 1,5 (det talet beror också på antal gäster vid bordet) ggr, ett till med 1,5 ggr mer, då blir det 1,5 x 1,5; nästa bord kanske 2 (med 5 gäster) ggr osv (1,5 x 1,5 x 2 x….). Allt handlar om att bibehålla kontroll. Som vanligt – ju mer erfarenhet, desto fler bord kan man hålla reda på. Till slut om man når den kritisk punkten för sin egen förmåga, blir det kaos. Då, mina damer och herrar, får man kanske vänta på notan i 30 minuter eller mer.
Så småningom kommer nästa skift och tar över. Då kan man andas ut och kanska avnjuta p-mat.
Hur har jag presterat under veckan? Jag får en liten utvärdering på måndag. Själv tycker jag att det gick lite upp och ner. Vissa dagar kändes bra andra värdelöst. En del berodde vem jag jobbade med. Så klart har jag gjort en del misstag, dock inga väldigt stora. Ett större misstag var när jag blandade ihop två bord, vilket i sig är kanske inte så jobbigt. Men jag hanterade det på ett fel sätt. Alltså, det var två bord: det ena beställde dagens och isterband och den andra dagens och pytt. Jag tog dagens och pytt till fel bord. Medan gästen som skulle ha isterband reagerade, hann hens sällskap att börja äta dagens. Då tog jag pyttipannan och flyttade till rätt bord. Vilket resulterade i att det var två bord där en gäst hade fått sin mat och den andra fick vänta ytterligare 3 minuter. Inte snyggt. 🙁
Allt som allt är jag väldigt glad att jag fått den möjligheten. Nu vet jag! Eller kanske jag har fått en inblick. Sammanfattningsvis vill jag säga att jag personligen trivs bättre i köket. 🙂 Men ibland ska man gå ut och jobba som kypare för att inte glömma erfarenheten.
Jag har respekt till servitörer – tycker om deras elegans. Oftast är servitörer finare klädda än matgäster. Så vackert med vita skjortor hos män och mörka kjolar hos kvinnor. Det ser man sällan annars – det är bara jeans och jeans… Tråkigt.
En servitör är en tolk mellan köket (kockar) och gäster.
Dessutom är det så trevligt om en servitör verkligen bryr sig, ser gästen, är lyhörd. En bra och trevlig servitör kommer man ihåg länge.